Finlands uranreserver

De viktigaste uranfyndigheterna och områdena med uranpotential som upptäckts i Finland mellan 1950-talet och medlet av 1980-talet (inom parentes medelhalt och uraninnehåll in situ):

1) Inom Kolari-Kittiläområdet den stratiforma fyndigheten i Kesänkitunturi (0,06 % U; 950 tU) i Lainiogruppens kvartsit samt Paahtovuoma fyndighet som bildats av separata ådror (0,19 % U; 500 tU) i Savukoskigruppens grönsten och grafitskiffrar i närheten av Pahtavuoma Zn- och Cu-fyndigheter. Inom detta område finns dessutom mindre uranspår och uranantydningar samt i fråga om uranhalten anomala graniter.

2) I Kuusamoområdet har man hittat rikligt med små uranfyndigheter och uranmineral i anslutning till guldfyndigheter. Den stratiforma fyndigheten i en sericitkvartsitformation i Kouvervaara torde vara den största uranfyndigheten. Ingen malmuppskattning har ändå gjorts för denna. Uran förekommer i metasediment med albit, i grönsten med albit och de mafiska ådrorna inom skifferområdet i Kuusamo samt i granitoiderna kring skifferområdet.

3) Kvartsitområdet i Koli-Kaltimo i Norra Karelen innehåller ett flertal små uranfyndigheter av vilka Ipatti, Martinmonttu och Hermanninmonttu idag hör till Koli nationalpark. Paukkajanvaara gruvområde har täckts över och städats upp. Under Ylä-Paukkajanjärvi, i fyndigheterna i Ruunaniemi och Sikovaara samt i ovan nämnda nationalpark, finns det sammanlagt endast 250 tU, och medelhalterna i dessa ligger mellan 0,08 och 0,14 % U. Uran förekommer i Harajärvigruppens kvartsiter och konglomerat, i de genomskärande mafiska ådrorna och vid kanterna av ådrorna samt i synnerhet längre söderut i den sericit-kvartsskifferzon i form av pechbländeådror som ligger mellan kvartsiterna och den arkeiska berggrunden i Riutta, Eno.

4) I Södra Finland framstår i synnerhet Nyland som ett både radiometriskt och geokemiskt område, där det inom stora områden i berggrunden och grundvattnet förekommer högre uranhalter än på andra ställen i Finland. I Nummi-Pusula finns Palmottu migmatitfyndighet i graniterna som skär genom glimmergnejsen (0,1 % U; 1 000 tU). I Palmottu har man inom det internationella analogiprojektet genomfört mångsidiga undersökningar efter att malmprospekteringarna avslutades. I Östra Nyland anknyter samtliga ansamlingar av uranmineral som hittats till likartade svekofenniska senorogena graniter som i Palmottu, men Matti Vaasjoki, Hannu Appelqvist och Kari Kinnunen har utrett att uraniniten i Alhoblocket, och några andra spår av uran i området anknyter till överraskande nya händelser för cirka 450 miljoner år sedan.

Förutom i dessa fyra områden finns det uran i form av exempelvis uran-fosforfyndigheter i kända fosfatiska metasediment och -vulkaniter, av vilka de största är Nuottijärvi i Paldamo (0,04 % U; 1 000 tU) och Lampinsaari i Vihanti (0,03 % U; 700 tU). Som malmtyp visade sig dessa vara relativt svaga på grund av den låga uranhalten och den dåliga anrikningspotentialen.

En viss mängd uran kunde utvinnas som en metallbiprodukt ur de metallrika svartskiffrarna i Talvivaara. Undersökningar gav information om uranhalter 17 ppm (0,0017 % U) i svartskiffrar. Potential för biprodukturan finns också i Soklis karbonatit, av vilken en del innehåller urandominerad pyroklor (0,01 % U; 2 500 tU).

De ringa uranreserver i Finland som rapporterats till den internationella statistiken har i fråga om produktionskostnaderna hört till den dyraste klassen, och med åren minskat från 4 400 ton till 1 500 ton U (in situ). Dagens rapporterade reserver omfattar fyndigheterna i Palmottu och Pahtavuoma, och om hänsyn också i fråga om dessa tas till anrikningssvinnet, uppgår reserverna i Finland till 1 125 tU. Minskningen förklaras av skyddsområdena (Koli och Kesänkitunturi), nedläggningen av en gruva (Vihanti) samt den dåliga anrikningspotentialen och den låga halten (Nuottijärvi). I Finland finns det i verkligheten ingen uranfyndighet som kunde utnyttjas kommersiellt: samtliga kända fyndigheter är för små och uranhalterna i dessa för låga.

En sammanfattning av de kända uranreserverna i Finland finns i tabellen nedan. Tonmängderna i tabellen är geologiska in situ-uppskattningar och omfattar inte den utvinningsprocent av gruvdriften som ytterligare minskar uppskattningen av reserverna.

Fyndighet Kommun Typ Medelhalt % U Ton U
Palmottu Nummi-Pusula Migmatiitti 0,10 1 000
Kesänki Kolari Kvartsiitti 0,06 950
Pahtavuoma Kittilä Juoni 0,19 500
Ruunaniemi ym. Joensuu, Lieksa, Kontiolahti Kvartsiitti 0,08 – 0,14 250
Nuottijärvi Paltamo Fosforiitti 0,04 1 000
Lampinsaari Vihanti Fosforiitti 0,03 700
Sokli Savukoski Karbonatiitti 0,01 2 500
Talvivaara Sotkamo  Mustaliuske 0,0017 20 000
 

 
 

Uraani 
Uranmalm från Paukkajanvaara i Eno. Det gula mineralet uranofan. Foto: J. Väätäinen, GTK.

Informationskällor på andra ställen:

Tukes
ANM: Gruvdrift och malmletning
ANM: Kärnenergi 
STUK - Strålsäkerhetscentralen
Atomtekniska sällskapet  (föredrag och rapporter)
Finsk Energiindustri r.f.: Hyvä tietää –broschyrserien (uran, kärnkraftverk, kärnavfall)
Euratom Supply Agency