Metaller

Den naturliga anrikningen av metaller som förekommer i berggrunden kallas mineralisering. Om anrikningen kan utnyttjas på ett ekonomiskt lönsamt sätt, kan termen malm användas för denna. Det finns många faktorer som påverkar hur metallfyndigheter kan utnyttjas på ett lönsamt sätt, till exempel världsmarknadspriserna, metallhalten i malmen, kostnaderna för lösgörandet av metallerna, fyndigheternas geografiska läge, tillståndsfrågorna, de politiska förhållandena i området och många andra faktorer. Metallerna lösgörs från mineralen som i sin tur utgör fasta, oorganiska grundämnen eller kemiska föreningar som förekommer i naturen och som har en viss sammansättning eller ett visst sammansättningsområde och vanligtvis en regelbunden, inre kristallstruktur.

Områden med metallpotential i Finland Finlands metallmalmsgruvor (på finska)

Bild 1. arrow Öppna

Bild 2.
arrow Öppna  pdf
arrow Öppna  jpg
Källa Tukes/Bergindustristatistik 2015
På grund av att de faktorer som påverkar ett lönsamt utnyttjande förändras, kan anrikningen av metaller också återförvandlas från malm till mineralisering. Den faktor som har störst inverkan på lönsamheten är i allmänhet metallernas världsmarknadspris, men också de lokala samhällsförhållandena har stor betydelse då man fattar beslut om gruvverksamhet. 
 

 Reserver och placering

I fråga om Finlands berggrund finns det möjligheter till ekonomiskt utnyttjande av flera metaller  (bild 1). Under årens lopp har järn-, krom-, koppar-, nickel-, zink- och guldmalmer samt malmer som innehåller silver, kobolt, platina, palladium, vanadin, titan, bly, wolfram, molybden och sällsynta jordmetaller (lantan m.m.) brutits i vårt land. Dessutom har uran och litium varit föremål för testbrytning.  

I Finland finns det för tillfället cirka 40 organisationer som bedriver prospektering. Största delen av dessa är utländska (tabell 1, eng.). Prospekteringen fokuserar i synnerhet på guld, nickel och högteknologimetaller.

Nickel, zink, koppar, krom och guld bildar de viktigaste reserverna av metallmalmer i vårt land. Landets gynnsammaste malmområden finns i Östra och Norra Finland: här ser det ut att finnas möjligheter till större fyndigheter, och inom området finns det inte lika mycket bosättning som eventuellt kan begränsa gruvverksamheten som i Södra Finland.

Gruvor och produktionsområden

 År 2015 bröts och anrikades krom (kromit), koppar, zink, nickel, silver, guld, kobolt, platina och palladium vid de finländska gruvorna. I fråga om krom och kobolt är Finland det enda producentlandet i EU och i fråga om platina, palladium, guld och nickel var Finlands andel av hela produktionen inom EU-området mycket betydande.

Vid utgången av år 2016 fanns det tio verksamma metallgruvor i Finland (bild 2): Kevitsa i Sodankylä (FQM Kevitsa Mining Oy; koppar, nickel, platina, palladium, guld), Talvivaara i Sotkamo (Talvivaaran Kaivososakeyhtiö Oyj; nickel, koppar, zink, kobolt), Kemi (Outokumpu Oyj, krom), Suurikuusikko i Kittilä (Agnico Eagle Finland Oy; guld), Pyhäsalmi i Pyhäjärvi (Pyhäsalmi Mine Oy; koppar, zink, silver, guld), Kylylahti i Polvijärvi (Kylylahti Copper Oy; koppar, kobolt, nickel, zink) samt guldgruvor Pampalo och Rämepuro i Ilomantsi (Endomines), Jokisivu i Vittis (Dragon Mining) och Orivesi (Dragon Mining).

År 2015 uppgick brytningsmängderna vid metallgruvorna till 52,9 miljoner ton (Mt), av vilket malmandelen uppgick till 16,9 Mt och andelen sidoberg till 36,0 Mt.
 

Aktuella teman

  • Kina & Indien - nationalekonomier i kraftig utveckling
  • EU:s råmaterialinitiativ (Raw Materials Initiative, RMI)
  • Högteknologimetaller, s.k. High tech-metaller
  • Uran

Export och import

I fråga om råmaterial är den finländska metallindustrin starkt beroende av import. Samtliga järnkoncentrat som förädlas i Finland importeras (3,1 miljoner ton, värde 277 miljoner euro år 2008), huvudsakligen från Sverige och Ryssland. Också i fråga om koppar-, zink- och nickelkoncentrat uppgår importandelen till mer än 90 procent av alla koncentrat som förädlas i Finland. År 2008 importerades 0,6 miljoner ton zinkkoncentrat (värde cirka 221 miljoner euro) huvudsakligen från Irland och Sverige, 0,5 miljoner ton kopparkoncentrat (värde 540 miljoner euro) huvudsakligen från Sydamerika och Portugal samt 0,3 miljoner ton nickelkoncentrat (värde cirka 630 miljoner euro) huvudsakligen från Kanada. Mängderna motsvarade i hög grad siffrorna för år 2007, och inga större förändringar har skett.