Geologiska forskningscentralen

Uran – energimetall för kärnkraften

Vad är uran?

Uranet är ett tungt, något radioaktivt grundämne som hittades i mineralet pechblände av den tyska kemisten Martin Heinrich Klaproth år 1789. Det nya grundämnet uppkallades efter planeten Uranus som upptäckts åtta år tidigare. I det periodiska systemet är uranets kemiska tecken U och ordningsnummer 92. Uranets smältpunkt är 1 132 °C och densitet 19 050 kg/m 3. Uranet är en giftig tungmetall.

Det uran som förekommer i naturen består av tre isotoper, 238U (99,2836 %), 235U (0,7110 %) och 234U (0,0054 %). Isotopen U-235 har en naturlig förmåga för spontan klyvning då dess kärna bombarderas av neutroner; den energi som frigörs vid reaktionen utnyttjas vid kärnkraftverken.

I bränsleuranet måste andelen isotop U-235 utökas till 3–5 procent för att skapa en kärnreaktion. Denna isotopiska anrikning kallas koncentrering. Det urankoncentrat, dvs. uranoxidblandningen U 3O 8 som innehåller 70–80 procent uran, som producerats vid gruvorna är utgångsämnet i denna process. I Finland har man under den senaste tiden allmänt och även felaktigt använt uttrycket ”urananrikning” då urankoncentrering har avsetts.

De finländska kärnkraftverken finns i Lovisa och Eurajoki.

arrow Perustietoa uraanista,  Esa Pohjolainen
arrow Uranium-related activities in Finland, Esa Pohjolainen

Kontaktpersoner:
forskningsdirektör Pekka Nurmi (pekka.nurmi_gtk.fi)
kommunikationsdirektör Marie-Louise Wiklund (marie-louise.wiklund_gtk.fi)
geolog Esa Pohjolainen (esa.pohjolainen_gtk.fi)

 

Sidans URL: http://se.gtk.fi/geologi/naturresurser/uran/index.html

Uppdaterad: 23.06.2018